30 Oktober 2004
Hmmm, vad har hänt sen sist...
Förkylningen håller i sig och har smittat mig med, men vi försöker hålla humöret uppe i alla fall. Och med en solstråle som Thea i huset är det inte så svårt.
Vi har varit på info inför babysimmet, vilket var helt värdelöst. Det hade varit bättre om de skickat ut en lapp med det ynkliga de hade att gå igenom. För att dra ut 30 familjer med spädisar, trycka ihop dom i ett alldeles för litet rum och informera osammanhängande om oviktiga saker i en kvart känns rätt onödigt tycker jag.
Och jag har varit på spinning hos Friskis! Inte på poppigt som på gymet kanske, men ooo så underbart!
Och i går SKRATTADE Thea!
Inte bara den lilla mmmhhhmmm-ljudeffekten som tidigare ackompanjerat hennes leenden, utan riktigt kiknade, och skrattade lixom i flera stavelser!
Då är det inte långt till tårarna...


26 Oktober 2004
Härom morgonen hade jag faktiskt bestämt mig! Jag skulle ställa mig på vågen!
Det har tagit mycket övervägande, men jag har insett att jag måste ta tag i det. Och nu när jag faktiskt varit och tränat ett par gånger så känns det som att jag kommit igång och som at jag är redo. Trots att magen pöser över när jag sitter ner i mina nya strl 44 jeans... ;o(
Men! Jag tror det var ett tecken från ovan! Batterierna i vågen var slut!
Så jag såg det som att jag fått en liten tidsfrist... Men idag har jag börjat fundera igen... Kanske ska jag leta fram nya batterier i dag i alla fall... Så kan jag väga mig i morgon bitti... Kanske...
EFTER amningen...

//A - Fläskhäcken d.ä.


25 Oktober 2004
Åååå... Det är så syyynd om min lill-älskling!
Thea har blivit förkyld! Det började i går och hon snorar, snörvlar, nyser och kräks. Hon sover många korta stunder, men i natt hade hon jättesvårt att somna. Hon slocknade inte förrän halv ett i sin säng efter en omgång nästorkning och näsdroppande. Stackars min lilla, lilla snuffla...
Och när hon är så snörvlig så kan hon ju inte ha nappen. Det verkar som att den bara är i vägen, så hon sov utan i natt. Och jag vet inte om hon tog till händerna i stället. När hon väl somnade var jag rätt utslagen jag med...
(Jo, jag är fortfarande lite anti-napp... Jag tyckr det ser så JOBBIGT ut att sova med en sån i munnen...)
Hon får amma hur mycket hon vill också, och det blir lite mer än vanligt, och hon ligger gärna i min famn i soffan och bara tittar... Så lite hänging är hon, om än glad!

Så måste jag berätta en rolig grej också! I går var jag bara Anna! I lite drygt en och en halv timma vara jag bara Anna! Thea var hemma med pappa medan jag provade den lokala friskisen! Inget kanonpass kanske, men Guuud vad skönt det var att inte behöva tänka på nånting!
Det var första gången Thea och Stefan var ensamma hemma mer än en kvart, och Thea var såklart jättesnäll! Tog till och med flaskan utan knot, men hon orkade bara äta halva sen somnade hon... Lilla snufflan...
Och Stefan tyckte det var jättemysigt.
Så, nu ska vi ta det lungt ett par dagar och försöka kurera Skruttan, så hon blir pigg och frisk snart. Vi får se om det blir nån mamma-barn jympa i morgon, annars fär vi väl ta en liten promenad i stället.

PS. Sen på kvällen, efter träningen var jag noga med att kompensera med två portioner glass... DS.


Senare samma dag:
I går och idag har Thea tränat stenhårt på att vända från rygg till mage. Hon böjer sig bakåt som en ostbåge och kommer över på sida, men hon har inte riktigt fått kläm på hur hon ska få till den sista biten. Men det dröjer nog inte så länge till...


24 Oktober 2004
Dagen efter... Första napp-natten alltså...
Grrr... Jag trodde hela poängen med napp vara att man skulle få sova bättre. Både stora och små... Men en natt som den som gått har vi nog inte haft sen Snufflan var riktigt liten och ville äta var tredje timma...
Ok, jag förstår att jag får ge det lite tid. En inkörningsperiod får man nog räkna med. Men det är så skönt att gnälla när jag nu inte riktigt förlikat mig med tanken på mig själv som mamma till ett napp-barn...
Thea gnölade vid tre. Jag gick upp och satte i nappen. Gick på toaletten och när jag kom tillbaka hade hon bytt nappen mot tummen. Satte i nappen igen och buffade henne till sömns och gick och la mig. Halv fyra började hon gnorfa igen. Gick upp. Ingen napp. satte i den och gick och la mig. Tjugo minuter senare inser jag att smackandet där inne betyder att nappen bytts mot tummen. Då sparkade jag upp Stefan. Han satte i nappen igen. Men hon började gnorfa så fort han kommit tillbaka, så då gick han och hämtade in Thea till oss. Och...
Barn som sover med napp låter! Inte nog med att det smackas, varje gång Thea nästan tappar nappen skramlar den till... Så sen dess har jag nog inte sovit så mycket. Grummmpfff...
Jag är skeptisk. Mycket skeptisk!


23 Oktober 2004
Hjälp jag har kapitulerat!!
Thea har blivit himla duktig på att träffa rätt med tummen... Rätt in i munnen alltså. Och vi har ju hela tiden sagt att om Thea börjar ta tummen så ska hon få napp i stället, för det är enklare (för oss?!?) att avveckla napp än tumme. Och nu är hon där.
Hittade henne i går morse i sängen lyckligt sugande på sin tumme som hon lyckats träffa rätt med.
Och vilken beslutsångest jag har haft (har!)!! För det känns fortfarande konstlat på nåt sätt...
Jag är så rädd att man tar till den för ofta, när hon egentligen gnäller för att hon är hungrig eller har en blöt blöja eller bara vill ha lite närhet. Jag tycker man ser SÅ många föräldrar som trattar i sina barn nappen i tid och otid. Är lite rädd att det ska bli ett FÖR enkelt sätt att köpa sig lite egen tid och att man glömmer bort att lyssna till barnets verkliga behov.
Men, OM hon ska få ha napp, så är det ju vid sovdax det gäller, i sängen. (Och då kommer ju problematiken med att sova på andra platser än i sängen, tex vagnen, bilstolen etc.) Och då hindrar ju inte nappen att hon tar till händer/tumme vid andra tidpunkter... Och då kan hon ju lika gärna få ta tummen, så struntar vi i nappen...
(Och så vet jag ju vettiga människor som inte låter sina barn ha nappen i sängen. Som försöker slippa ha den när de ska sova för att undvika framtida problem. Sova=napp.)
För de som har barn med napp, suger deras barn på händer/tumme när de inte får ha nappen? Eller tar man bort tummen då och ger dom nappen i stället? För i så fall skulle Thea ha nappen i mun betydligt oftare än när det är dax att sova. Och det vill vi ju inte. Och om hon nu har nappen i sängen när hon ska sova, så trillar den ju ut förr eller senare. Och när hon då vaknar till mitt i natten så fixar hon ju inte att hitta den och tratta i den själv. Så då tar hon antagligen tummen... Eller så sätter hon igång att skrika så nån av oss måste upp och sätta tillbaka den...
Sliter mitt hår! Samtidigt som jag kanske gör en höna av en fjäder.

Så igår kväll provade Stefan nappen. Att stoppa den i munnen på Thea alltså ;o) Med motiveringen att det är SÅ jobbigt att sluta med tumme. Det köper jag.
Men jag blev helt nojjig. Tyckte inte Thea såg ut som min Thea med en konstig plastpryl i munnen, tyckte inte att jag såg henne... Fick nästan panik och började babbla om onda bröstvårtor och omkulltippade viktkurvor och alla andra hemska bieffekter som man har läst att nappanvändningen kan ge...
Och då sa Stefan att ok, men då har DU bestämt att hon får ta tummen i stället! Näää...
Gud vilken hang-up jag fått på den där sabla nappen!
Hon somnade med nappen i mun (med hjälp av Stefans hand annars åkte den ut) i soffan, men när han la henne i sängen vaknade hon, och var klarvaken. Så då tog vi bort nappen och hon fick sitta och prata med oss i soffan ett tag. Sen hade det helt plötsligt gått så lång tid att det var dax för mat igen, så då ammade jag i sängen så hon somnade om. Utan napp. Och där har hon blivit kvar hela natten.
Kanske måste man välja om man vill ha ett barn i egen säng eller ett barn utan napp. De två går kanske hand i hand, för hon har inte varit snuttig alls i natt... Och jag som tyckte hon var så duktig när hon börjat sova hela nätter i egen säng...
Men kanske ersätter hon närheten i vår säng med en vilja att snutta på nåt...

Hur ska man veta vad som är rätt och fel! Varför finns det ingen manual!?!?!


20 Oktober 2004
Åååå, vilken underbar morgon!
JAG HAR TRÄNINGSVÄRK!!! Hade glömt hur härligt det är!
Dessutom väckte Stefan mig med nybryggt kaffe strax efter åtta i morse så jag har hunnit röja lite i köket. Det har sett ut som ett bombnedslag sen dopet, och igår orkade jag inte göra nånting. I går var ingen bra dag...
Men idag! Nu har snufflan precis vaknat. Också på ett strålande humör och hon ligger och luftar på skötbordet. Snart är det dax för frukost. Kanske ska jag sätta på lite mer kaffe till mig med... Jag fick bara två koppar i morse, för i den tredje lyckades jag hälla lättfil istället för mjölk...
Det är skunkväder idag. Men vad gör väl det? En liten prommis vill nog min ömma lekamen ha i alla fall och det blir dagens enda uppdrag. Sen får vi se. Plockar lite här hemma om det går, det behövs. Och så tänkte jag påbörja tackkorten.
Ska bara maila och tigga digitalbilder från alla som tog. Ja, och så måste jag komma igång med att uppdatera hemsidorna med bilder med... Nån dag...
Thea är inne i en sån härlig period. Hon sover mycket och är på väldigt gott humör. Och så testar hon sina ljudeffekter. Det går inte en dag utan att ett nytt ljud slinker ut, och hon ser lika förvånad ut varje gång.
Åååå! Så har hon hittat kompisen i spegeln med! Henne tycker hon om och pratar och småler gärna åt henne! Måste köpa en liten spegel som hon kan ha på lekfilten, och en stor att hänga i hennes rum!

Senare samma dag:
Det är verkligen inte klokt hur mycket hon sover vår tjej!
I går kväll somnade hon efter amning vid halv elva ungefär. Sov till sex. Ammade. Sov till tjugo över tio ungefär. Var vaken till elva. Ammade och somnade om! Nu (13.24!) har hon precis vaknat!
Ska det vara så?!?!
Jag har ju för sjutton inte hunnit få av henne pyjamasen ens!!!


18 Oktober 2004
Phuuu...
Är helt färdig efter dopet. Hade huvudvärk hela dan i lördags, och i går med. Det är ju aldrig kul, men det kändes extre orättvist att det kom just på dopdagen. Men, det var bara att bita ihop...
Och dopet gick verkligen jättebra! Thea var helt fantastisk, log till och med mot prästen när hon fick vatten över huvudet och var sååå charmig! (Precis som jag sagt till henne...) Fast hon lyckades pilla sönder dopblomman och till och med få in en rosenknopp i munnen...
Men det var jobbigt efteråt, fast det var det nog bara jag som tyckte. Thea mest åt och sov och log som vanligt.
Drygt 70 dopgäster på fika, det tar på krafterna, och sen var vi på middag hos mina föräldrar med alla hitresta släktingar. Fast då var jag inte så sällskaplig...
Vi hade inga faddrar... Jag har inga, men Stefan har, och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad man ska ha gud-föräldrar till... Thea har alldeles fullt med människor runt omkring sig som älskar henne helt ofantligt ändå... Och dessutom hade det varit alldeles för svårt att välja utan att nån skulle bli sårad. Så vi struntade i det helt enkelt!
Nu ska det bli skönt att komma tillbaka i lite normala rutiner efter långresa och dopplanering. Visserligen innebär det ju att Stefan ska börja jobba igen, och det är ju trist, men det känns ändå skönt att inte ha kalendern lika fulltecknad framöver som den varit hittills under oktober.
Det värsta är att vi har en sak kvar vi skulle behöva ta tag i... Stefans trettioårsdag... Han fyllde för ett par veckor sen, men vi har inte orkat ordna med nåt firande alls... Känns tungt, men jag vet ju att vi borde...


12 Oktober 2004
Hej Alla!
Jag och Thea har nu varit på vår första riktigt långa utflykt! 100 mil rakt norrut närmare bestämt. För om man siktar åt det hållet och håller på ett tag så hamnar man i Kalix där min mormor bor.
Jag och Thea och min mamma och moster har varit där för att med min mormor och hennes systrars hjälp lära oss baka tunnbröd. För nån måste ju se till släktens tunnbrödsförsörjning framöver... Inte för att jag tror att nån av tanterna, som går under samlingsnamnet Mostrarna kommer att trilla av pinn inom den närmaste tiden, men ändå. Det tar att tag att få in den rätta knycken så att säga... Fast jag tyckte nog det gick rätt bra för att vara första gången. Det svåraste är att kasta in dom i bakugnen utan att det blir "smör-veck".
Mellan 35 och 40 kg mjöl bakade vi upp på två dar. Det är vad jag kallar storbak...
Theas första flygning gick också bra. På vägen upp fanns det lediga platser, så då satt hon i sin bilstol bredvid mig. Starten gick utan problem, men vid landningen fick hon nog lite ont i öronen. Men det går ju över så fort, så jag brydde mig inte om att ta upp henne och amma nåt. Tröstade henne bara och sjöng lite, och vips var vi nere.
(Det är lite svårt att skriva nu, för jag har Thea i selen och hon sparkar in tangentbordet hela tiden...)
På hemresan var det fullt, så då fick hon sitta i mitt knä. Hon var lite ledsen i starten, så då ammade jag. Vilket går alldeles utmärkt fast hon satt fast med bälte, och på nervägen sov hon. Jag använde aldrig näsdropparna jag köpt, men de kan ju vara bra att ha när hon råkar ut för sin första förkylning.
(Nu pratar hon med skärmen min intelligenta dotter...)
Och vet ni vad Thea har gjort nu?!?! Flera nätter i rad faktiskt! Som en stooor tjej! Hon har sovit hela nätter! Ända sen vi kom till Kalix, och nu två nätter hemma med! Hur skönt som helst, även om jag håller på att spricka framåt morgonkvisten... Så här gjorde vi...
Thea somnade i min famn vid sju och sov en timme ungefär. Sen fick hon mat en gång till och somnade om. Då la jag henne på sida i mjukliften på golvet. Jag och mamma sov i bäddsoffan, och Thea på golvet bredvid, men vid ett-tvåtiden började Thea gnorfa. Hon var nog inte vaken, hon bara ålade omkring, sparkade av sig filten och letade efter sina händer. Och eftersom jag tyckte att det var alldeles för tidigt för att äta nattamat tog jag bara upp henne i bäddsoffan och sövde om henne. På mage med lite buffar i rumpan gick det på ett par minuter. Bäddsoffan har som en extra del på sidan där Thea fick ligga, med eget täcke och så, så det var nästan som att hon sov i egen säng. Antagligen hade det gått lika bra att söva om henne i mjukliften, men då hade jag ju varit tvungen att vara uppe till hon kommit till ro... Och sen sov hon!
Första natten till 6.20, andra natten till 8.00 och tredje natten till 7.40, men då blev hon väckt av de andra.
Och här hemma har hon fortsatt. Visserligen har hon sovit i vår säng, för Stefan har saknat oss så, men hon har sovit till nio båda nätterna!
Nu i går kväll testade vi att lägga henne i hennes eget rum (i spjälisen, på sida). Då vaknade hon vid tre, och eftersom vi inte hör "gnorfet" hann hon bli alldeles ilsken och vaken, så då fick jag söva om henne med lite bröst, och sen sov hon kvar i vår säng. Men hur ska vi göra för att hinna in och vända henne till mage och söva om henne? Eller ska hon få ligga på mage från det vi går och lägger oss? För tänk om vi kan få henne att sova hela natten i sin egen säng! Då ska jag bli Anna igen! Och maka och älskarinna och inte bara mamma!
Den här veckan är Stefan ledig! Vi fixar inför dopet, bakar åker runt och hämtar galgar, klädställningar och stolar och bord, kör porslin och kaffebryggare fram och tillbaka och det är jättemysigt! Ett av veckans mission är också att få henne att acceptera flaskan utan skrik. Och det går väl bättre och bättre i alla fall. Hon sover middag just nu, och vi har en flaska färdigtinad på bänken som det bara är att värma, för det gäller att få till det innan hon blir för otålig. Vi kör med den runda nappen nu, för den som kallas dentan-napp vill hon inte ha...
Har varit på BVC med. Siffrorna finns på Theas sida. Ska försöka komma ihåg att scanna kurvorna med nästa gång vi åker till mamma och pappa så jag kan lägga in dom.
Hörs sen!


5 Oktober 2004
Hej Hopp!
Nu har vi varit på vår första föräldragrupp, och det var väl... Sådär...
Känns kanske roligare när vi börjar lära känna varandra, men det var väl inte så jättemånga som jag kännde nån direkt koppling med. Och ja, jag skäms över hur snabb jag är att ha förutfattade meningen och döma folk direkt, det är nog min största dåliga egenskap...
Vi fick lite tips och babycafé i Mattiasgården som vi ska besöka nån gång, och om ett bättre fik i Vallentuna centrum, där man får plats med barnvagnarna och kan sitta lite avsides från de andra gästerna. Tydligen har dom också bra och nyttiga luncher, och det är ju trevligt, sånt vill vi gynna!
Det visade sig också att en av tjejerna bor precis här i närheten och hon har ett ännu värre "famn-barn" än vi... Hon har knappt varit utanför dörren på fyra månader. Så henne ska vi ta tag i. Så kan man ju inte ha det, då blir man ju olycklig. Så jag tror jag ska försöka få med henne på en liten, liten prommmis i morgon kanske.
Var och shoppade lite i går med. Ett par byxor till mig och lite till Thea. Ett par sparkbyxor bla, fast jag inte gillar det. Men byxor med fot har en fördel, och det är det att det inte blir några glipor mellan byxorna och strumporna när hon sitter i selen. Så nu har hon ett par. Strl 62. Hoppas de räcker hela vintern...
Vi åker ju norrut i morgon jag och Thea och Theas mormor och gammelmoster. Thea ska få flyga för första gången, så jag har köpt näsdroppar och har fått rådet att amma vid start och landning så hon inte får ont i öronen. Men det ska nog gå bra.
Däremot börjar jag få lite ångest över dopet... Det är ju nästa helg, och vi har inte gjort NÅNTING mer än att skickat ut inbjudningarna... Men Stefan är ledig nästa vecka, så vi får nog ihop det ändå... Och så har vi ju så snälla familjer som hjälper oss att baka en massa. Men lite stressad är jag ändå...
Thea har förresten "startat" natten i sitt eget rum nu två gånger. Hon får somna i spjälisen och sen när hon vaknar för mat så får hon sova kvar hos oss... Stefan tycker nog lite synd om henne som ligger där inne alldeles ensam, för när jag första natten frågade om jag skulle lägga henne i korgen efter amningen, tyckte han att hon skulle få ligga kvar hos oss, som "belöning".
Så, jag hinner nog inte skriva nåt i morgon, så jag återkommer med en rapport nästa vecka om hur gott tunnbröd vi har bakat hos gammelmormor!


3 Oktober 2004
Nu har vi varit på äventyr minsann! Varit på stort bröllop och sovit på hotell! Och en mer exemplarisk bebis får man nog leta efter! Thea var SÅÅÅ duktig!
Lite ledsen blev hon när orgeln drog i gång i kyrkan förstås... Mungiporna åkte ner, underläppen plutades ut och började darra, men det var nog mest för att hon blev rädd, det låter ju en del... Och det räckte med att prata lite med henne och vaga henne lite. Och efter halva vigseln somnade hon.
Sen åkte vi tillbaka till herrgården där vi bodde och festen hölls. Jag passade på att amma och missade visserligen brudparets ankomst och lite av minglet, men vi var klara till fotograferingen. Thea var så söt i sin lilla (första) klänning och det tyckte nog fotografen med, för hon tog massor av bilder på Thea. Ska bli kul att få se dom.
Sen var det middag. Fantastisk mat, dom är ju riktigt gourmeter brudparet, och många roliga och vackra tal! Och vi lyckades pricka in nästa amning mellan varmrätten och desserten! Det är ju en av fördelarna med låga sittningar faktiskt... Att det blir långa pauser med!
Men efter kaffe och tårta gick jag och Thea upp och la oss, medan de andra stuffade till solen gick upp...
Thea sov jättebra i mjukliften på skrivbordet, åt en gång under natten och flyttade över till oss vid sjutiden ungefär. Precis som hemma alltså. Och efter frukost och presentöppning åkte vi hem, trötta, men ändå utvilade efter en härlig helg, och brudparet packade för bröllposresan!
Men... Alla mynt har en baksida, eller vad är det man säger... Det var inte bara Stefan som var lite trött och bakis... Alla intryck gjorde Thea orolig hela kvällen. Dessutom misstänker jag att middagen dan innan inte var så lämplig för henne, en del purjolök bla, och hon hade magknip...
Och vi vaggade, och vi vyssjade, och vi sjöng, och vi bar och gungade, och Thea grät... Stora krokodiltårar, och sånt gör ont i ett mamma-hjärta... Och när man själv inte är på topp så tryter tålamodet. Och jag blir så ledsen pch besviken på mig själv de gånger jag inte har tålamod med henne...
Och så, precis när jag smugit mig ut i vardagsrummet, efter att ha annat henne till sömns i sängen, och sjunker ner i soffan hos Stefan för att få lite tröst... Uuuuääää....
Resten av kvällen fick Stefan ta... Jag ORKADE inte! Men när Stefan sa att "Kom hit och vila lite på soffan då" så försökte jag förklara att det är inte sån energi jag saknar... Jag är inte trött i ögonen, så jag vill sova. Jag är bara så TRÖTT... Ibland såna kvällar känns det som att Thea tar all min energi... Jag ger, och ger, och ger, och till slut finns det ingenting kvar. Och om Stefdan då försöker trösta mig lite och pussar mig på kinden eller nåt så kan det slå fullkomligt slint. Då känns det som att han också vill ha nåt av mig, fast han bara försöker ge mig lite ny energi...
Men, men... Allting har ett slut! Hon somnade tillslut (såklart) och vi kramades i soffan. Och mästa dag när hon vaknar och vill ha mat, och är så där oerhört söt så är allt glömt och förlåtet.
Jag älskar min tjej. Om det nu var nån som tvivlade på det...