5:e mars 2004 Vikt-vånda... 18:e veckans bild är upplagd och jag kan inte rå för att jag tycker, när jag jämför med andras 18-veckors-bilder, att jag ser rätt tjock ut... Oavsett vad jag skrev i mitt förra inläg så får man kanske inse att man inte har makt över sin kropp längre. Och "växer" det på "fel" ställen, trots att man inte tappat kontrollen på vad man stoppar i munnen, tja, då är det nog inte så mycket att göra åt... Hittills har jag ju varit rätt nöjd med det. Jag har inte hoppat upp och ner på vågen, och jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad jag vägde på inskrivningen, med det är ju det jag har min BM till! Jag äter väl visserligen lite mer än vanligt, om jag ska vara riktigt exakt så är det, förrutom min vanliga "lättfil-med-branflakes-frukost", två katrinplommon (samtidigt som jag sväljer två kalcium tabletter och en folsyra med ett halvt glas ProViva fruktdryck), "sekond breakfast" som Pippin och Merry, en smörgås och en liten kopp choklad på jobbet, för kaffet är så äckligt. Jag äter mer frukt också, men det är mest för att jag försöker att inte stressa på jobbet, så jag tar fler mini-pauser. Och eftersom att kaffet inte än någon höjdare så blir det oftast en frukt och lite påfyllning av vätskereserverna. (Och efter lunch dricker jag en kopp kaffe, för kaffet i matsalen är helt ok.) Och i matsalen äter jag ju i princip "riktig" lunch varje dag, det gjorde jag ju faktiskt inte innan jag flyttade till HK. Om jag ska träna eller till stallet äter jag ofta en smörgås innan jag går från jobbet om jag hinner, eller så köper jag typ en smothie eller en drickyoghurt på vägen, men det blir i så fall ofta nån lätt variant av gammal vana. Och med alla dessa mellanmål, så äter jag faktiskt ofta lättare middag än tidigare. Ett tag hade jag ju lite "ostbågar-behov". Men det handlade nog mest om att man "får" unna sig när man är gravid, och tjusningen med det har lixom gått över vid det här laget... Så det blir inte ens så mycket sånt på helgerna... Och jag är nöjd med det, att magen växer alltså... Men igår kväll, när jag försökte blidka mina stela ryggmuskler efter senaste kiropraktorbehandlingen med en stund i solariet på jobbet, så råkade jag se mig själv naken i en helfigursspegel... Nu är det ju inte så att jag aldrig har gjort det tidigare, vi har inte mindre än tre såna hemma, och det är inte helt oväntat att Stefan hittar mig framför nån av dom på morgonen där jag står och kärleksfullt granskar min växande mage... Men, problemet är, att på jobbet i omklädningsrummet sitter speglarna så man lixom bara råkar se sig själv snett bakifrån när man går in i duschen! Korkade j***a arkitekt j***l!!! Jag menar, om man nu vill se sin bakdel i all sin prakt så kan man ju vrida på huvudet och se efter. Men att sätta speglarna så man inte kommer undan, det är inte vidare schysst tycker jag... Och vet ni vad han säger, min ofattbart naiva och ibland farligt ärliga man, när jag på kvällen i sängen halvt sömndrucken kommer på, och berättar om dagens fruktansvärda upptäckt?!?!? -"Ja men, det är väl inte så konstigt. Det är ju tur faktiskt, för nu har ju magen och lökarna växt så mycket, så om inte rumpan växte med skulle det ju bli obalans! Det är bara för att du inte ska tippa framåt, gumman..." Jag kan bara säga att det var tur för honom att jag var alldeles för trött för att orka ge honom en smocka. Men mitt mumlande föranledde i alla fall till att han kom uppkrypande och skulle kramas och kuttrade att "Han älskar ju mig och Skrutt i alla fall, mest i hela världen..." Snygg räddning... Jag säger bara, hämnden är ljuv... Magbilder UL-Bilder |
|