26:e juni 2004 Grrr.... Upptäckte just att jag har lyckats spara över inlägget från 22:a juni! Både här hemma och på nätet! Varför är man så snabb med att klicka på "Overwrite all" när man laddar upp och gör en uppdatering?!?!? Och varför tar man inte backup varje kväll?!?!? Eller överhuvudtaget?!?!? Trodde det var safe lixom. Om jag gör bort mig när jag jobbar med hemsidan så finns det ju en kopia på servern, men ibland lyckas man som sagt över förväntan, och så försvinner saker och ting ut i cyberrymden, och kommer aldrig mer tillbaka... För jag har verkligen ingen aning om vad jag skrev om just den dan... :ó( Vad kan man säga... Shit happens... Jag skulle ju berätta om senaste förlossningsseminariumet... Tja, första gången, som jag skrev om i inlägget jag lyckats radera handlade ju om den normala förlossningen... (Vad nu det är...) Det handlade om vad som händer i kroppen, hur barnet roterar och hur det tar sig hela den långa vägen ut i världen. ca 20 cm... Tänk att det kan ta så lång tid... Vi fick lära oss varför det är så viktigt att vi är hemma och tar det lugnt under den första tiden (latensperioden) och det har ingenting alls att göra med att dom inte vill eller inte har tid eller plats att ta emot oss. Utan helt enkelt för att om man går in och börjar fixa med kroppen (eller bara utsätter den för stress och mycket intryck) under den perioden ökar risken för att det ska sluta med kejsarsnitt, med 25% har jag för mig! Så den är väl bara att ladda med många långa filmer och bädda ner sig i soffan är det börjar hända saker. För helst ska man ligga ner och vila så mycket det går. Är glad också för att vi (jag) bestämt att badkaret stannar till efter förlossningen... BM berättade om hur man vet att vattnet har gått, för det vet man nämligen inte alltid, eftersom det kan vara allt ifrån en störtflod, till lite sipprande som mest liknar vattniga flytningar... Men om vattenet går (i v 38-42), utan att det händer nåt mer, så är det fortfarande på BB Stockholm man föder. Det räknas som "normalt" så de tar hand om igångsättningen två dygn senare. Om vi däremot går över 42 veckor och behöver sättas igång hamnar vi på Danderyds förlossning. En nervös pappa satt och antecknade så pennan glödde, och ville gärna veta ungefär hur lång den där latensfasen var, och stackars BM som redan sagt det en gång, kunde inte annat än upprepa att det normala varierade... Från ett par timmar, till ett par dygn... Så då ville han veta när ungefär man kunde räkna med att vattnet skulle gå... Stackaren, jag riktigt såg framför mig hur olycklig han blev över hennes luddiga svar... Men det är ju lixom inte hennes fel... Så om man jämför så är vi ganska coola jag och Stefan... Ska väl börja fundera på vår förlossningsplan med, den ska vara klar till vi ska till BM nästa gång... Den 14:e juli. Men, förutom att man inte har en aning om hur det kommer att bli, så tror jag att jag vet ungefär hur jag vill ha det. Och det känns skönt att få skriva ner lite tankar och funderigar innan. Dels tror jag att vi är bättre förberedda och dels så har ju de BMor och USKor som tar emot oss hunnit "läsa på" om oss och våra önskemål. Nu senast i torsdags så var vi ju på seminarium nr två. Det handlade om smärta, smärtlindring och komplikationer. Dvs mycket "jobbigare" saker än första gången, då var det mest lätthanterlig information med ett lite rosarött skimmer över... Det märktes på gruppen också att det började bli mer allvar. Mer frågor och funderigar, och fortfarande den där önskan om att få veta precis hur ont det gör... Vi fick titta och klämma på sugklockor och en skaplelektrod, och dom kan jag leva med. Men tången... Den verkar lite läskig måste jag säga... Kan dom inte göra dom i plast åtminstone?!?! Så dom inte blir så där blanka och kalla och skramliga... Nä, en sån får vi nog se till att klara oss utan! Vi pratade om vad som kan ha hänt om barnet behöver lite hjälp med att "komma igång" och om att pappan alltid får följa med då. Och om hur stor procent av barnen som behöver mer hjälp än så och får hälsa på nere på neo (spädbarnsavdelningen). 10% tror jag riksgenomsnittet låg på men på BB Stockholm ligger de lägre, eftersom de bara tar in mammor som haft normala graviditeter, inga tvillingfödslar eller säten, inga höga blodtryck eller havandeskapsförgiftningar etc... Men, har man bara "kommit innanför dörren" som dom kallar det, så skickar dom såklart inte iväg nån. Och de har samma resurser och specialistkompetenser som på alla andra större förlossningskliniker i landet. Jag hoppas vi hamnar där i slutänden. Och om allt är normalt när det sätter igång så är vi garanterade en plats där, och vi är garanterade att Stefan får stanna lika länge som jag och Skrutt, och att vi får dela rum vi tre, och ingen mer. Det känns skönt. Och jag gillar klinikens "filosofi" som går ut på att alla kvinnor kan föda barn. Helt enkelt! Fick tex veta att om barnet kommer ut på rätt ledd, så är det en försvinnande lite mängd kvinnor som är "för trånga" nu för tiden. BM som föreläste hade aldrig varit med om det, och hon har hållit på i trettio år... Det var för länge sen när D-vitaminbrist kunde leda till skelettförändringar som det hände. Och om det nu är något annat som sätter hinder i vägen, så vet vi ju nu hur man tar sig runt det med... Nä, Stefan är lite orolig, men det ska nog gå över när jag tvingat honom att läsa på lite till och vi pratat igenom det och skrivit förlossningaplanen. Jag har nog kommit lite längre i mitt tänk, och jag känner mig rätt lugn... Magbilder UL-Bilder |
|