19:e februari 2004 I morse hade vi en alien-upplevelse... I går kväll var jag ute på galej med jobbet. Umgicks, åt massor av god mat och hade trevligt. Dagen till ära hade jag inte min vanliga stora bylsiga dunjacka på mig eller mina kängor utan jag tyckte att man fick nog lov att klä upp sig lite... Så jag tog min höst/vårjacka (det var ganska varmt i går), och mina "stövletter" eller vad det nu kan kallas med klack. BIIIG MISTAKE.. Det var ett tag sen det var "högklackade-stövletter"-väder kan man säga, och trots att jag är rätt van att gå i högklackat så får jag nog inse att allting inte är som förut. Man kan lugnt påstå att jag var rätt trött i ryggen (och i hela resten av kroppen för den delen) när jag kom hem vid tolvtiden. Jag är aldrig särskilt pigg så dax... TRÖTT i ryggen, TRÖTT i ögonen, ONT i fötterna och TRÖTT i magen?!?!? Jag tyckte hemskt synd om mig... Men min annars så förstående man, satt mitt i en dataspels match, och hade inte tid med mig! Jag tvingade honom att ta ett par magbilder (publiceras inom kort...) eftersom det redan egentligen var en dag för sent, fast jag knappt kunde stå av trötthet, och sen stupade jag i säng. Och jag funderade på vad som egentligen var på gång i mon mage. Hur kan man vara trött i magen?!?!? Morgonen efter fick vi förklaringen... Skrutt har börjat med gymnastik... Det är svårt att förstå, att jag har något i min mage som är ca 14 cm och som lever sitt eget liv... Men i morse fick vi ett bevis... Vi hade lite sovmorgon både jag och Stefan och låg och drog oss i sängen. Jag låg på rygg, så Stefan la handen på min mage och pratade lite med Skrutt. Sen ryckte han bort täcket med ögonen vitt uppspärrade!!! Magen har nämligen aldrig synts nämnvärt när jag ligger på rygg. Den ramlar väl in mot ryggraden då eller nåt. Vissa dagar känner man livmodern väldigt tydligt, och andra inte, men just på mornarna brukar magen hålla sig lite på sin kant så att säga. Men inte i morse... För att lyckas åstadkomma den absurda putmage jag hade måste Skrutt ha stått på min ryggrad och tryckt huvudet med all sin kraft mot min mage! Det såg helskumt ut! Och magen var alldeles hård. Det är den visserligen nästan hela tiden, men nu var den sådär blank, klotrund och stenhård... Som en niomånadersmage, fast mindre... Vi låg länge och bara tittade.. Vi funderade på att ta en liggande magbild, men jag var lite orolig att den skulle försvinna om jag gick upp så jag ville helst inte röra mig alls, och helt avklädda bilder, det kommer vi inte att ta några... Men, är det en helt vanlig torsdag, så tror jag inte att ett samtal till min arbetsgivare av sorten "Jag kan inte komma till jobbbet idag för jag tittar på min mage" skulle uppskattas. Och mycket riktigt. Jag gick upp och kännde mig MYCKET gravid, fixade lite frukost, och sen när jag var färdigduschad, så hade magen dragit sig tillbaka igen. Men det var en häftig upplevelse! Och vi vet att den kommer tillbaka! Men, det mest konstiga av allt är: HUR KAN MAN INTE KÄNNA DET?!?!? Innuti alltså! Jag fattar inte!!! Skrutt väger visserligen inte så mycket än, ca 100 g men med sin dryga decimeter, och med krafter som kan deformera hela min mage... HUR KAN MAN INTE KÄNNA DET?!?!? Jag undrar om jag har nån känsel i livmodern... Magbilder UL-Bilder |
|