21:e februari 2004 Hej Alla! Det är lördag, Stefan jobbar och jag har precis varit ute på en promenad i det helt fantastiska vädret. Strålande sol och ett par plusgrader. Gick ett varv runt sjön, och avslutade med en apelsin i Skavlöten. Vilken friskus va! Visserligen blir det ju inte vår ännu, men det känns så, just i dag... Var på spinningen i morse också, och började fundera lite på det här med träning. Jag tycker om att träna och jag har i princip alltid hållit på med någon form av sport. Just nu är det mest spinning, lite styrketräning, och så ridningen. Så, såklart nu när jag är gravid så börjar man fundera lite. Jag berättade för min BM på inskrivningen att jag tränar en del, och när jag tränar vill jag ta i... Och hon undrade vad jag tränade, och tyckte att spinning lät bra, för det är ju lätt att själv reglera intensiteten, samt att det inte är något hopp och skutt, som belastar bäckenet. Bra, allt var frid och fröjd. Ridningen tog jag inte ens upp för jag vet att alla BM tycker olika, och själva ridningen är ju inte det "farliga", det är ju om man skulle åka i backen, och det har ju inte hänt på många år... Så, det finns ingen anledning at lägga av än. I alla fall funderade jag lite på spinningen i morse. Har läst nånstans att det är helt ok att träna, men man ska kanske inte sikta på några OS medaljer och undvika att "ta ut sig"... Ta ut sig... Vad betyder det då? Jag har personligen svårt att träna på "halvfart". Jag åker ju till gymmet för att träna, och då finns det lixom ingen anledning att inte ta i, det är slöseri med tid. Tycker jag. Så, jag försökte lista ut vad det är att "ta ut sig"... Innan graviditeten när jag var på spinning så körde jag så hårt jag orkar, så klart. Dvs, man svettas massor, man flåsar och man håller sig precis på gränsen för vad man orkar. Hela vitsen med att träna är ju, enligt mig, att utmana kroppen att orka mer och mer för varje gång. Men, en person som aldrig tränar eller utmanar sig själv till nya fysiska "stordåd" och som inte tycker om att träna, tycker säkert att han/hon "tagit ut sig" när det börjar bli lite varmt och svårt att andas (=när man blir andfådd). Men jag vet inte riktigt var min gräns går. När man får blodsmak i munnen? När det svartnar för ögonen eller när man svimmar? Jag menar, min kropp ser till att Skrutt får den näring han behöver. Lite hårddraget är det ju jag som råkar illa ut om jag inte äter tillräckligt med järn, kalcium etc. På samma sätt måste ju min kropp se till att Skrutt mår bra även när jag tränar. Vad jag har kommit fram till är nog, att ingen kan tala om för mig vad som är "för mycket" eller "för lite". Det går inte att jämföra mig med någon annan, och bara jag vet vad jag orkar. Och hittills så mår jag jättebra av att träna! Jag märker tex att jag blir andfådd av att gå i uppförsbackar eller springa i trappor, och det beror på att mitt hjärta har lite extra blod att pumpa runt. Såklart får det då jobba hårdare. Men det ser jag bara som ytterligare ett skäl till att hålla en kontinuitet i träningen. Om jag däremot gör ett längre break, då blir det nog tufft att komma tillbaka. Men som det är nu så har jag ju fortsatt träna ända från början och då får ju kroppen en chans att anpassa sig till större blodmängd, högre vikt och förflyttad tyngdpunkt. Och jag tror inte att jag dragit ner nämnvärt på intensiteten heller, för det har inte behövts än. Så, jag har bestämt mig för att det är bara att fortsätta som tills nu, och börjar det göra ont någonstans, får jag väl ta ställning till det då! Magbilder UL-Bilder |
|