Epilog
15:e augusti 2004



Nu är det slut... Eller om det precis har börjat, resten av livet... En spännande tid är i alla fall över och en ny tar vid. Vill bara passa på att, ja, jag vet inte riktigt... Sammanfatta lite...

Graviditeten gick jättebra. Jag njöt i fulla drag! Lite krämpor, men inte värre än att det mysiga övervägde, helt klart. Känns lite sorgligt att det är slut nu... Men jag hade nog inte förväntat mig att det skulle påverka hela kroppen så som det gjorde. Händer, fötter, håret och hyn, allting förändrades, på gott och ont...
Jag mådde inte illa en sekund, så hur man hanterar det vet jag inte, men svullna fötter är jag expert på! Annanas är vätskedrivande och dessutom väldigt gott. Både färsk och konserverad funkar, men färsk är ju så mycket godare... Rå lök är också bra och det kan man ju ha till allt! Fotbad med mycket grönsåpa sägs ska funka också, och om inte annat så är det ju skönt, särskilt om man kan tigga till sig en formassage sen. Det sitter zonterapi-punkter på båda sidor av hälsenan och en bit ovanför. Där brukar det vara ömt om man är svullen, så kan man få nån att trycka lite extra hårt där så lindrar det med.

Förlossningen var fantastisk. Vi gillade BB Stockholm skarpt och hoppas få komma tillbaka dit en vacker dag. Men inte alltför snart...
Jag drack hallonbladste för att förbereda och stärka livmodern inför förlossningen, och sen drack jag basilikate, som sägs kunna "dra igång" saker och ting. Men om det var därför Skruttan kom sex dagar för tidigt och förlossningen gick så bra, det får vi aldrig veta... Teerna köpte jag av Nell...

TNS-apparaten funkade jättebra som smärtlindring för mig, den kommer jag att hyra igen nästa gång. Och inte vill jag missa lustgasen! Man har faktiskt gjort sig förjänt av en lätt fylla sådär mitt emellan graviditet och amning! Vetekudden lindrade skönt också, och om jag inte fått med mig vattenflaskan till BB hade det nog inte blivit nån bebis...
För mig funkade det jättebra att föda barn sittande på pallen. Stefan satt bakom och höll om mig, och jag kände att han var oerhört delaktig och hjälpte mig mycket. Han kände ju i min kropp när värkarna kom och var bla ansvarig för att trycka igång TNS-en.

Däremot har man ju hört att "all smärta försvinner så fort guldklimpen har landat". Det är en lögn!
Underlivet är sig inte likt, och eftervärkarna när livmodern drar ihop sig var inte så roliga de två första dagarna. Alvedon rekomenderas varmt! Dessutom har jag mer ont i framfogen nu än innan förlossningen...
Men, all vätska man samlat på sig, de tjocka vristerna och blåröda fötterna, och de tjocka armarna och groparna i låren, de försvann på ett par dagar! Helt underbart!

Matsäck hade vi ju med oss till BB. Jag hade stora planer på massor med färsk frukt som skule inhandlas på väg in, men det var ingen hit att sitta fastspänd i bilen, så när vi väl var på väg hade jag inte nån lust att stanna på och låta Stefan springa in och handla...
Lite choklad och risifrutti var vad vi fick med oss, och coca cola, men det gick ju så fort för oss, så allt blev kvar. Å andra sidan var chokladen rätt god dagarna efter förlossningen, när vi låg och stirrade på vårt underverk. Stefan säger att de frågade om vi ville ha middag också, men det var inte särskilt intressant just då. Jag fick lite nyponsoppa, och det var gott, men nåt mer hade jag nog inte fått i mig. Men det är säkert bra att ha lite med sig att äta om det tar tid och man får vanka i korridorerna länge. Jag var ju överhuvudtaget inte utanför födelserummet sen vi väl kommit dit.
Katrinplommon hade jag tänkt ta med mig till BB, för att få igång magen snabbt, men dom glömde vi ju så klart. Men det fanns där. Misstänker att det är rätt vanligt att det tar ett tag att komma igång igen. Men det var inte så farligt. Har ju hört att det ska vara jätteobehagligt och kännas som att hela härligheten ska komma ut, men det var ingen fara alls.
Lypsyl var en annan sån där grej som man har hört ska vara bra att ha, och nässpray, mot torra läppar när man andas lustgas och torr sjukhusluft. Jag hade med mig båda, men hade inte en tanke på att använda det.
Däremot är det ett bra tips att ha med sig en nagelfil. Dom har långa vassa naglar när dom kommer ut, småknytten. Och vi tog faktiskt med oss vagnen till BB! Det var jättemysigt att gå en liten, liten promenad dan innan vi åkte hem.
Kläder är svårt på BB. De "vanliga" kläderna passar inte efter förlossningen, och mammakläderna känns inte så roliga... Jag hade med mina "army"-mammabyxor (från HM, som jag för övrigt älskat hela graviditeten, utom möjligen de sista veckorna då de inte satt uppe) och ett par mjukisbyxor. Och så använde jag den enda amningströjan jag hade hunnit köpa, och ett par av Stefans skjortor. Amningsbehån funkade bra, men med trosorna var de värre... De ska ju helst vara rätt "stadiga" och kunna hålla en rejäl binda på plats, samtidigt som man inte vill att det ska sitta åt, nånstans... Och landstingets är inte ett alternativ... Maken till obekväma "underkläder" finns inte... Använde nästan bara mina egna kläder. Födde i en gammal trikåklänning, och det gick jättebra!

Jo, och så ammningen. Om man har oturen att få såriga bröstvårtor (vilket alla jag känner har drabbats av under den första veckan) så gör det ont att amma. Jag menar jätteont. Det är lika bra att ställa in sig på det från början, det hade inte jag... Men när jag, trots min envishet till slut kapitulerade, så finns det hjälpmedel. Vi köpte bröstvårtskräm på apoteket, den lindrar och läker såren snabbare, och så köpte vi amningsnappar. Jag har redan lyckats lägga bort dom, men utan dom hade det aldrig gått. Det gjorde så ont att jag inte kunde låta Thea suga, och såren hade förmodligen aldrig läkt. För att inte tala om mina lökar som hade exploderat av all mjölk...
En top att sova i, med enda funktion att hålla inläggen på plats är bra att ha. Jag köpte en på apoteket, som är ohyggligt ful, men den fyller sin funktion. Och så fort jag får ändan ur ska jag köpa en lite snyggare...
Och amningströjor är en riktig hit! Jätteskönt att kunna amma lite mer offentligt om det skulle behövas utan att visa upp för mycket. Dessutom funkar linnen med smala axelband och en skjorta över bra! Man knäpper upp skjortan litegrann, och drar ner linnet på ena sidan.

Vi har sen tidigare dimmer på belysningen i vårt sovrum. Och innan Skruttan kom satte vi en i hennes rum och en i tvättstugan där vi byter blöjor. I sovrummet är den bra för man kan ha bara lite tänt, så man ser direkt var hon är om man vaknar, hon sover i vår säng ett tag framöver. Och i hennes rum och i tvättstugan är det skönt, för om man måste byta på henne på natten så blir hon inte lika klarvaken som om hon skulle få en 60 W lampa mitt i nyllet.
Hmmm... Mer då? Jo, om man får en liten bebis, som vi, så är Liberos "newborn"-blöjor mindre än Pampers, de funkade bättre för oss.

Jahaaa... Mer bra grejer att tipsa om... Vi älskar vårt babyskydd! Vi valde modellen med en "fast" bas, och blir varje dag övertygade om att det var ett bra köp! Sååå himla smidigt!

Och så måste jag skryta lite med min huslighet... Jag lagade ju mat och frös in, och lite olika kakor och så innan Skruttan kom. Rätt kul faktiskt, för man har rätt svårt att sysselsätta sig de där sista dagarna, det är svårt att låta bli att "bara vänta"... Men gud så skönt det är nu! Vi har haft massor av folk hemma och har alltid kunnat bjuda på nåt, oavsett hur kort varsel vi fått. Sen att det inte är så välstädat alla gånger, det får folk ta! Men min jobbarkompis N säger att man ska säga : -"Välkomna hit, där står dammsugaren!"

Sen måste man vara bered på att små barn följer inga rutiner... Det som funkar ena dan, gäller inte nästa... Vår Skrutta sover inte alls vissa dar, och andra dagar sover hon hela dan... Men som tur är har hon den goda vanan att sova ordentligt på nätterna!
Och då är det jätteviktigt att bara vara två... Se en film, kramas i soffan, bara mysa!

För hur mysigt det än är med småttisar, så får man inte glömma kärleken som gjorde att dom blev till, den måste också vårdas!



Förra Från början Nästa

Magbilder UL-Bilder