7:e oktober 2003 Hej allihop! Nu har jag legat på soffan i fyra dar med världens värsta förkylning. Ska inte gå in på några detaljer, men, believe me... Det har varit synd om mig!!! Och faktiskt är det ganska synd om mig fortfarande... Lite sjuk fortfarande faktiskt, snörvel... Jaha, sen sist har min kropp bevisat för mig ytterligare en gång att den "fungerar", och det är ju kul... Men jag vill ju lixom att den ska bevisa att den fungerar på ett helt annat sätt!!! Har börjat räkna dagar för att få lite koll och kommit fram till att magontet för några veckor sen med all sannolikhet var en ägglossning och att min cykel nu har varierat mellan 31 och 34 dagar. Så, såklart kommer nästa ägglossning lagom till Stefan sätter sig på flyget och sticker till Miami för att festa med jobbet, och när han är tillbaka är jag i Malmö (lycko mig...) på kurs... Tja, vad säger man? Tur att det är så roligt att "träna"... Och så har min super-över-dimensionerade planerande hjärnhalva fått sig en törn... OK, det är ok, ni får skratta, men jag vet att alla (i alla fall tjejer) drömmer om och planerar det mesta i sina liv. Det är bara det att det inte är alla som vågar vara så öppenhjärtiga som jag och erkänner att dom planerar en sån här sak... Så här är det, jag är född i juli och Stefan i oktober. Perfekt med en bebis i januari och en i april... Födelsedagarna utspridda över hela året! Och så hade jag ju tänkt mig att den i april skulle komma först. Mammaledig hela våren. Inte så mycket tjocka kläder att brottas med första tiden, hela långa semestern att se fram emot, osv... Perfekt, eller hur? Men nja... Fick häromveckan reda på att nån på mitt jobb ska ha barn i april... Och då vaknade min super-över-dimensionerade planerande hjärnhalva. Den måste ha åkt med min extra vaddering som jag har haft över höfterna på semester eller nåt... Fattar ingenting! Om hon ska ha barn i april, och går ut och berättar det på jobbet, då har hon ju varit gravid ett tag! Så WAKE UP! Vi ska inte ha nån bebis i april i alla fall... Jag TRODDE det! Det var ju lixom meningen att det skulle bli så... Men när jag började räkna så insåg jag att nä... Nån aprilbebis blir det nog knappast. Inte 2004 i alla fall... Snarare en juli-bebis! Tidigast! Om vi har tur, och det verkar ju inte så med tanke på resor och så... MORRR! Vad är det för fel på mig?!? För det är inte så att jag egentligen vill planera sånt här. Min hjärna bara gör det, och sen ställer jag bara in mig på att så är det, och sen är det väldigt jobbigt de gånger det spricker... Är det typiskt tjejer? Eller är det bara jag? Magbilder UL-Bilder |
|